Träning och sjukstuga.

Rast på jobbet och jag sticker in med ett kort inlägg för att hålla bloggen levande.
 
I tisdags var vi iväg på träning hos Tränarn igen. Det var vi och två tollare och dagens fokus var att skicka två hundar samtidigt. Det var för svårt för lill-fisan, så vårt fokus var istället att hämta in en dummy när det fanns två ute. Ett par gånger försökte hon byta och ett litet flumvarv tog hon allt, men det fick hon bittert ångra. Tollardamen som var med blev fly förbannad på den uppstudsiga lilla Callabaliken, slet sig och satte efter henne. C tyckte inte att det var roligt att bli jagad av en sur tollare och sprang upp på läktaren med svansen mellan benen för att ta skydd hos husse. Efter det skärpte hon sig faktiskt.
 
Trots lite kaos på träningen så skötte hon sig riktigt bra. Det var tydligt att hon försökte hålla sig i skinnet men att det inte riktigt gick hela vägen, och det har jag svårt att bli sur över. Hon vet vad som är rätt och fel och försöker göra rätt men vissa dagar finns det så mycket bus i den lilla kroppen att det helt rinner över. Hon gjorde flera fina inlevereringar och nu ska vi öva på att hämta in dummysar trots störning av andra dummysar. Jag har gjort upp en träningsplan och nästa tisdag kommer vi vara proffs.
 
... om hon blir frisk d.v.s. Lill-Fisan har nämligen åkt på någonting. Den lilla stackaren har spytt och spytt och spytt och är allmänt hängig. Hon får äta den mumsiga skonkostmaten (Hills på burk), och har inte spytt sedan igårkväll nu, men hon är ju märkbart påverkad och blir det inte bättre så får vi ta och kontakta veterinär. Fy sjutton, vad det är trist när de mår dåligt. Man önskar ju de kunde prata och berätta exakt vad som är fel. "Jag har ont i magen, matte", eller "jag borde kanske inte ätit den där ruttna fågeln, matte". Håll tummarna för att vår Callabalik snart är på benen igen.
 
Sjukfisen får vila sig i form nu. Foto: hussen.
 
/Matten
Upp