Årsresumé och lite framtidsplaner

 
Nytt år, nya mål. Det är så det brukar vara, eller hur? Även om jag av princip är emot nystartsklyschor och tron på att en ny siffra i kalendern gör någon som helst skillnad så tycker jag att det är en chans så god som någon att stanna upp, utvärdera utvecklingen och staka upp nya mål och utmaningar för framtiden.
 
2015
Inför 2015 gick vi ut kaxigt med höga mål. C skulle fylla ett år och vi hade höga tankar om vad vi skulle hinna med. Vi skulle fortsätta spåra, klara anlagsprovet i viltspår och så småningom även plocka tre ettor på kort tid i öppen klass och ta hem championatet. Här får vi se oss besegrade. I april skickade vi in alla papper som behövdes för att få gå ett anlagsprov och sedan väntade vi... så småningom visade det sig att våra papper hamnat hos en domare som råkat ut för en hjärtinfarkt och av förståeliga skäl hade de helt glömts bort. I augusti fick vi gå anlagsprovet och C skötte sig galant. Hon gick ett godkänt prov i värsta högsommarvärmen och belönades med ett dopp i Östersjön. På vägen hem skickade jag ett glatt sms till spårinstruktören om att få träna inför öppen klass och väl hemma skrev jag ut och fyllde i tre exemplar av papper för öppenklass-prov. Nu var vi på gång!
 
C efter godkänt anlagsprov
 
Men där tog det också stopp. C drabbades av knashormoner och blev helt omöjlig att jobba med. Först förstod vi väl kanske inte riktigt vad som stod på, hon har aldrig tidigare haft en trotsperiod, men i efterhand är det solklart att det inte skulle fungera. Vi bestämde oss för att ta en paus i spårandet tills vi kände igen vår lilla tokfis igen och sedan dess har det legat på hyllan.
 
I apporteringen har vi däremot tagit ett stort steg framåt. Eller snarare många steg framåt och några bakåt, det är hela tiden som en dans där vi balanserar mellan kaos och succé och vi många gånger tippar över till det rätta hållet, men ibland inte riktigt lyckas. I våras blev hon tyst, äntligen. Det var lite som att trycka på en knapp och från en dag till en annan så kunde vi plötsligt träna bland andra hundar utan att hon skulle pipa i passiviteten. Hon mognade i kropp och själ, det var tydligt, och det visade sig även i apporteringsarbetet.
 
Under sommaren njöt vi av en lång, härlig ledighet. C fick lära sig att åka båt i sin fina rosa flytväst och hon lärde sig att simma. I början var det inte vidare vackert, och det plaskade en del, men stundvis blänkte hon till och tog fina, stora, lugna simtag. Hon byggde fina muskler under sommaren och blev till och med lite tjock!
 
 
 
Under hösten har apporteringen släppt nästan helt. På träningarna kan hon fortfarande flumma ur men när vi kör på egen hand gör hon bara kaoz sisådär 1 gång av 25. Hon har haft några korta trotsperioder men det känns som att hon tar ett stort steg framåt varje gång vi kommer ur dem och det är en så himla tillfredsställande känsla.
 
Vi har också avverkat en del kurser under 2015. Vi har såklart tränat för Tränarn, tillika Uppfödarn, varje tisdag. Sedan har vi testat på rallylydnad, gått spårkurs, eftersökskurshelg (sjukt roligt!) och en vardagslydnadskurs.
 
 
 
 
 
 
2016
Ja, först ska hon väl löpa. Det borde dra igång när som helst nu och då blir det ju av naturliga skäl lite omlagd träning och annorlunda rutiner. Men jag tänker mig att vi ska klara av följande punkter under nuvarande år:
 
- Start i öppenklass viltspår
- Etta i öppenklass
- Viltspårschampionat (ja... jag sätter det här målet för jag vet att hon klarar det plättlätt när hon är som hon ska)
- Ett första riktigt eftersök på hjort eller rådjur
- Fjällvandring
- No more flum i apporteringen
- Träna mer vilt
- Ta tag i dragträningen igen, med reservation för att mattens kropp måste hålla. Med en dum sjukdom i botten är det alltid svårt att planera för fysisk aktivitet där även min fysik ska hålla måttet
- Få vara friska och glada!
 
 
Det var en kort sammanfattning av året vi lägger bakom oss. Ett osedvanligt trevligt år, måste jag säga. Min masterexamen tog brutalt mycket tid och energi i våras, men efter det har allt bara känts bra och vi är nog gladare än på länge. Nu blickar vi framåt mot ett lika trevligt 2016. 
 
/Matten
 
 
Upp