callabaliken.blogg.se

Som ni kanske minns var ett av målen för 2017 att träna mer vilt och i helgen började vi att införliva löftet genom att tina lite vilt så Callabaliken fick träna lite. Vi tog oss till stället som vi kallar för Sandtaget och jag och C spatserade iväg med en kasse apporter medan hussen och Vilda bebin gick en bit bort för att nosa på träd, hoppa i fjolårsgräs, och diverse andra bebissysslor.

 

Callfisen var såå fin. Vi fortsatte med övningarna som vi har kört på sistone med dummies och hon gjorde sitt allra finste med raka, fina linjetag, snabba inlevereringar, mjuk mun och stor (men inte för stor!) glädje. Hennes ögon var inte så runda och stora som de annars kan bli när hon gör någonting riktigt roligt utan hon höll sig fint i skinnet och gjorde jobbet precis som hon ska.

Som belöning fick hon bära kaninen tillbaka till hussen och Vildhunden och ojojoj, så hon var stolt. Sedan fick lilla valpis nosa på så väl duva som kanin och det var inga tveksamheter.

 

 

Det känns övervägande bra med Callabalikens apportering nu och det börjar bli dags att se sig om efter större utmaningar...

 

/Matten