Vilttest

I helgen var vi och hälsade på mina föräldrar och vi passade på att låna lite vilt. Tanken var ju att anmäla till b-prov om Callabaliken skötte det bra och tog alla viltsorter utan problem, och när vi ändå hade chansen så skulle Vilda bebin få testa att bära lite också.
 
Sagt och gjort. Vi stoppade hundar och vilt i bagaget och begav oss till träningsmarkerna som för dagen bestod av en tom kohage. Efter en liten motionsrunda så stoppade vi in Vildhunden i bilen för att kunna lägga fullt fokus på Callfisen.
 
Jag lade ut ett litet sök som innehöll kråka, kanin och duva och så fick hon ta mås som markering, eftersom hon aldrig apporterat vitfågel förut. Markeringen gick, C stack rakt ut så där fort som bara hon kan, och så - utan minsta tvekan - plockade hon upp måsen och levererade den till hussen. Hurra!
 
Så var det dags för söket då. Här hade jag med flit lagt ut kråkan, eftersom det är den hon har varit mest tveksam mot att ta, och det tar emot mer att ta den i ett sök än som en markering. Callabaliken stack rakt ut i sökområdet, hittade snabbt första apporten som var... kråkan! Nu var sanningens minut (sekund? Hundradel?) inne! Skulle hon ta upp den? Jamen visst! Utan tvekan plockade hon upp den och lämnade av den superfint. Allt vilt kom in snabbt och enkelt och hon tvekade inte alls. Hon fick ta kråkan på markering också, och måsen på söket, och inte heller det var några problem.
 
Glada i hågen gick vi och bytte hund och LillVilden fick bara markeringar. Antalet dummys hon har hämtat i sitt liv går att räkna på två händer men såväl fåglar som kanin kom in med stor entusiasm.
 
Nöjd lillfis
 
Summa summarum: vilttestet gick över förväntan och nu har jag anmält lilla C till sitt första b-prov.
 
/Matten
Upp