Träning och prestation(sångest)

Februari! Äntligen den månad då V flyttar hem. 27 dagar kvar...
 
Jag skulle vilja prata om träningshets och prestationsångest. Häromveckan var jag på kurs tillsammans med en hel drös människor med samma yrke som jag. Under en av fikapauserna gled vi in på ämnet hundar, och en av personerna uttryckte någonting i stil med "åh, jag skulle verkligen, verkligen vilja ha en hund, men jag har nog inte tid att ge den tillräckligt med aktivitet". Vi pratade vidare om detta och det visade sig att den här personen genom diverse sociala medier hade fått uppfattningen att ha hund motsvarade åtminstone ett heltidsjobb, och där varken semestrar eller vilodagar fanns på kartan.
 
Samma bild kan jag få när jag bläddrar runt på forum eller i facebookgrupper, och jag förundras över den prestationshets som råder inom hundvärlden. Det ska vara trettiofem promenader á tre timmar per dag, minst, och nåde den som inte får in åtminstone en timme mental aktivering (vad innebär det ens?) och ett fyspass under dagen. Högst överdrivet, såklart, men ni förstår grejen. För att inte tala om alla dessa titlar som ska skrivas ut varje gång hundens namn nämns för att påvisa hundens (och kanske framför allt hundförarens) excellens.
 
Baksidan är prestationsångesten. Lite nu och då snubblar jag över forumtrådar där stressade hundägare uttrycker sorg och stress över att hunden inte får det den behöver, eller om felbeteenden som förklaras med understimulans. I vissa fall är det säkert så, men helt ärligt tror jag att vi i många fall överdriver både hundens behov och kraven på oss själva.
 
Missförstå mig rätt. Det är klart att hundar avlade för arbete ska få jobba och självfallet bör alla hundar få röra på sig dagligen, men de flesta hundar (möjligtvis med undantag från de riktiga ferrari-brukshundarna) klarar utan problem av att ha tråkigare perioder utan att må dåligt av det. Faktum är att jag tror att det är otroligt viktigt att lära hunden det redan från att den är liten: det kan inte hända någonting jämt, det kommer inte att vara kalas 24/7, året om. Om hunden har fått ständig stimulans från att den är liten, ja, då är det klart att den kryper ur skinnet vid vila (och undrar hur många av problemen som kopplas till understimulans som i själva verket har att göra med överstimulans).
 
Jag är glad att jag växte upp med i en familj med en avslappnad inställning till hundar och träning där sunt förnuft får råda, vilket har gjort mig någorlunda immun mot tränings- och prestationshetsen. Det grundar sig ju i någonting fint egentligen, en djurväns önskan att ge hunden allt den behöver, men undrar om man inte gör både sig själv och hunden en björntjänst genom att stressa så kring dessa delar av hundägarskapet.
 
Sedan kan jag ju inse att jag själv bidrar till detta, bland annat genom den här bloggen. Det är ju sällan jag lägger upp inlägg om hur mycket vi chillat och hur lite vi gjort någon vecka. Kanske borde jag bli lite bättre på det.
 
 
/Matten
 
PS. detta inlägg är skrivet från soffan där C sover djupt. Hon kommer endast få en koppelpromenad runt stallet ikväll, precis som varje onsdag. DS.
 
PSigen. det ska vara roligt att ha hund. DSigen.
Upp