callabaliken.blogg.se

... och i tisdags blev det ännu en första gång för Vildhunden: att vara med på träning för Tränarn. Eller, egentligen var det inte första gången i tisdags, utan tisdagen innan, men hon var så stressad och pipig så vi kunde inte vara i närheten av de andra hundarna, så det räknas inte.

 

Nåväl, denna tisdag var det jag som körde hund, eftersom hussen hade fått starta WT och jag var både inspirerad, träningssugen och lite frustrerad efter att ha stått vid sidan av. Det var vattenapportering på schemat och Callabaliken var pepp och träningssugen, trots WT-starten dagen innan.

 

Ovanligt många hundar var på träningen denna kväll. Förutom C och V så var där sju andra hundar, och det blev således mer väntan än apportering. Helt klart nyttigt att vänta medan andra plaskar, det är svårare än man tror! Övningen innebar en land- och en vattenmarkering med fokus på förflyttningen vid sidan. C hade otroligt svårt att hålla fotpositionen och det var således en alldeles ypperlig övning för fröken Noll-Fokus. Utöver att hon har rätt lite respekt för fotpositionen så var hon nog trött i huvudet efter den intensiva helgen, för hon skötte sig bara ok. Hon fick hämta två landmarkeringar och två i vattnet och hon vimsade bort vattenmarkeringarna så hon inte hittade dem direkt utan fick ringa för att få dem i näsan.

 

Någon som däremot skötte sig exemplariskt var lilla V. Hon hämtade såklart inte några apporter, vi skyndar som sagt långsamt med lillfisen, men hon satt invid träningsgruppen och var sitt mest avslappnade jag. Vilken stjärna! Det kommer bli riktigt, riktigt roligt att sätta igång på allvar med den här lilla hunden.

 

 

/Matten