Morgonstund har guld i mund.

Arkivbild från apportering i sandtaget. Finaste, älskade, underbara hund.
 
Igår kväll satt jag och bläddrade i "Retrievern som apportör" för lite inspiration till nya apporteringsövningar och idag på morgonen skuttade jag och Callabaliken, glada i hågen, iväg till sandtaget med dummyväskan i högsta hugg.
 
De två första övningarna vi körde var två sökövningar, där den ena gick ut på att hämta dummys utlagda som en solfjäder, och den andra gick ut på att göra skick åt var sida av en stig. Hon gjorde båda övningarna superbra, och jag tycker framför allt om den sista som innebär att hon inte får korsa stigen och gå på det andra sökfältet även om hon får vittring. Det ger en chans att öva styrning lite och hon lyssnade så himla fint.
 
Sedan körde vi lite linjetag. Först en enkel längs med stigen och sedan en åt vardera håll på stigen. Inga problem. Efter det började jag lägga till störningar på linjetagen så att det flög dummysar åt höger och vänster vid inlevereringarna. Inga problem. Det sista vi gjorde var två linjetag och tre markeringar och hon hämtade in dem fläckfritt. Sedan fick hon en dummy i munnen medan vi gick fot tillbaka upp för sandtaget och hon fick ordentligt med beröm och rumpkli och hon tramsade såå lyckligt med dummyn i munnen och öronen så långt tillbakadragna som det går. Callabaliken var en stjärna idag och tillsammans tog vi den långa vägen hem igen, för att till fullo kunna njuta av solen och den begynnande vårvärmen. Vilken fredag!
 
Nu sitter jag på jobbet och väntar på ett lunchmöte, men vad tusan... med den sådan inledning på dagen har man superkrafter resten av dagen!
 
Arkivbild från apportering i sandtaget. Full fart ut!
 
/Matten
Upp