callabaliken.blogg.se

Så var hon här, den lilla gula.

 

Igår eftermiddag gick jag tidigare hem från jobbet och jag, C och hussen stack tillsammans ut för en sista skogstur som lilla familjen, innan lilla familjen blir stora familjen. C fick rejsa och röja och hämta några dummies, och hon var både en stjärna och en skräphund. Stjärna när hon hämtade dummiesar på sitt allra finaste sätt, skräphund när hon flummade med dummy(!), vilket hon inte gjort alls på mer än ett år. Dessutom blev hon selektivt döv och kom inte på inkallning(!!), och detta dessutom på första dagen med det s.k. "koppeltvånget". Stabilt.

 

I alla fall. In med hunden i bilen och mot Uppfödarn och lilla V. Kontraktskrivning, småprat och så äntligen fick vi traska mot bilen med lilla V i famnen. Hon satt i mitt knä hela vägen hem och hon var fantastiskt trygg. Hon pussade mig i ansiktet, tuggade lojt på min dragkedja och sov, om vartannat. En riktigt stjärna!

 

 

Väl hemma presenterades C och V för varandra för första gången och lilla valpen tyckte att "jaaaaaa, en kompiiiiis!!!!!" och kontrollerade dessutom genast eventuella digivningsmöjligheter hos Callabaliken. C å sin sida tyckte att "vafan, vad är det där för äcklig liten sak, ta bort den GENAST!!" och sprang iväg med svansen mellan benen för att fly den läskiga, guldgula krokodilen. C sökte skydd uppe i soffan där lilla V på åtta veckor naturligtvis inte kommer upp för egen maskin.

 

Eller?

 

Det står klart att Vilda bebin är en företagsam och kavat ung dam. Ska hon upp i soffan så kommer hon upp i soffan. Ska hon ha mackan som ligger på bordet, ja, då ser hon till att få den. Direkt när hon kom hem sprang hon husesyn runt lägenheten med svansen i luften och det enda som hittills besegrat henne är toalettborsten, som hon inte riktigt vågade sig på när den svarade med att gunga mot henne när hon attackerade den.

 

Efter att ha gjort sina behov utomhus trots regn och blåst så sov valpen mellan 23 och 06. Någonstans där gick jag upp och tog med mig C ut på en lång morgonpromenad och sen vi kom hem från den har C på något vis accepterat lillskiten, och kanske till och med börjar tycka att den är lite rolig.