callabaliken.blogg.se

Sjukstugan fortsätter här hemma och då passar det väl bra att fylla upp bloggen med lite inlägg.

 

För snart en vecka sedan fick Vildhunden vara med på vuxenträning, lite mer på riktigt. Hon har varit med tidigare, men bara fått ta det lugnt och vara passiv, eftersom hon har rätt nära till pip, men i tisdags passade det bra att vara med eftersom alla hundar som dök upp på träningen behövde dämpande, lugna övningar.

 

Vi gjorde en övning som jag tyckte var himla bra, för den tränade väldigt många olika delar samtidigt som den hade en bra balans mellan stadga/passivitet, samarbete och självständighet. Övningen gick ut på att vi gick på led längs med en stig och den som gick först kastade ut dummys till höger och vänster om stigen, bara ett par meter in, medan vi transporterar oss framåt. När alla dummys var utkastade så bytte vi vem som gick först i ledet, och började gå tillbaka, så fick hundarna hämta en dummy åt gången.

 

Övningen gav träning på flera områden, bland annat stadga i kombination med transport medan dummysarna slängdes ut. Extra svårt var det för hunden vars förare kastade dummy, men även de längre bak i ledet skulle ju hålla sig i fotposition och samtidigt notera att en dummy slängdes ut. Den tränade dessutom hundarnas minne, för även om det var sökkommando vi gav sedan så hade hundarna noterat ungefär var dummyn hade kastats, så det blev lite som en markering. Den tränade stadga och passivitet för de andra hundarna medan hunden som skickades var ute och jobbade, och sist men inte minst så fick hundarna öva på att begränsa sökområdet, att dummysarna kan ligga nära. Callabaliken, som var den mest erfarne där, löste apporteringen lysande, och sprang inte på ett större sök än hon behövde, medan en annan tik som var där som var lite mer oerfaren gärna sprang såväl djupt som långt. Mycket tydligt och intressant!

 

Vildhunden fick bara gå, längst bak eller i mitten av ledet, och öva på själva transporten. Hennes kullbror (som Tränaren äger) fick hämta någon dummy och gjorde det riktigt bra, men jag bedömde att det inte var läge för V att apportera någonting just den träningen.

 

Det blev ganska snabbt mörkt, så det blev en kort träning. De äldre hundarna fick hämta varsin markering också (C tog sin så jäkla bra!) och sedan packade vi ihop och åkte hem. Det märktes stor skillnad på alla hundar efteråt: C var stadigare, den heta tiken som var med var lugnare, och valparna var lugna och fokuserade utan en tillstymmelse till upphetsning, trots att störningen hade varit relativt hög.

 

Ibland behöver det inte vara mer komplicerat än så, faktiskt. Den enkla övningen vi körde var oerhört nyttig, såväl för C som för V, och jag älskar verkligen övningar där man kan anpassa nivån så att hundar av alla nivåer kan köra samma övning, fast på sina villkor.