callabaliken.blogg.se

Häromveckan höll mina hundar på att stryka med, och det var bara ren tur att en hjältemodig kvinna befann sig i närheten. Eller hur var det nu...?

 

Jag hade lämnat hundarna i bilen en kort stund, på en parkering bakom stallet. Det var varmt och kvavt, men molningt, så jag lämnade bilen ordentligt ventilerad. När jag sedan kom tillbaka till bilen stod en kvinna där, hetsigt pratandes i telefon. Hon lade på när jag kom närmre.

 

Kvinna: "Det är JÄTTEVARMT i bilen!! Jag har precis ringt till någon som kan komma hit och ta ut hundarna!"

Jag: "Va?" 

Jag: *öppnar dörren och kontrollerar termometern jag har i bilen vid buren*

Jag: "Det är knappt 23 grader?" 

Kvinna: "Men det är jättevarmt och kvavt ute! De mår ju jättedåligt!"

Här slängde jag ett öga in i burarna. Vilden såg helt nyvaken och förvirrad ut och Callfisen var upprörd för att någon tant försökte bryta sig in i hennes bil. Ingen av hundarna såg speciellt lidande ut.

Jag: "...men de flämtar ju inte ens?"

Kvinnan blev tyst och ryckte på axlarna. Sedan hoppade hon in i bilen och åkte iväg.

 

I stunden var jag mest förbryllad över att någon kunde få för sig att mina svala glada hundar såg lidande ut, men efter ett tag blev jag arg. Tänk om jag hade kommit fem minuter senare, hade de brytit sig in till mina hundar då? Förstört min bil? Och så bara det faktumet att, som extrem djurvän som är supernojjig att lämna hundarna överhuvudtaget, bli anklagad för att inte se till deras bästa... nej, fy satan.

 

Hundarna verkar dock ha överlevt djurplågeriet utan större men.