Långhelg med massvis av träning.

Långhelg innebär att jag har noll tid över för någonting annat än hundar och hästar. Jag skulle nästan behöva en helg efter helgen för att vila upp mig... lite träning har vi hunnit med, såväl spår som apportering
 
I lördags testade vi lite svårare enkla markeringar framåt, bakåt, och med dolda nedslag - allt med tanke på de (väldigt få) svårigheter C hade under sitt förra WT, och med tanke på helgens stundande utmaning. Alla markeringar kom in precis som de skulle och hon var snabb som en vessla runt träd och stubbar.
 
I söndags fick hon gå ett spår, inför nästa veckas spårprov. Liggtiden var 23 timmar och gick över varierande terräng och hon hade vissa svårigheter när spåret korsade en stig. Jag vet inte vad som hade gått på stigen, men tydligen fick det henne att helt tappa fokus och därmed spåret. Många delar superbra, andra lite mindre bra.
 
Igår gick vi ut på fältet och övade markeringar på öppen mark med varierande svårighetsgrad. Här kom markeringarna framåt och bakåt (svårt!) och på olika sidor av några små kullar. Den första dummyn som gick rakt bakåt var svår att hitta, och här fick hon verkligen koppla på näsan för att hitta rätt. När vi sedan lade en annan rakt bakåt hade hon förstått och det var inga som helst problem att pricka rätt. Duktig hund!
 
 
 
Miljöträning har det blivit en del av också, framför allt i lördags då vi fotade trav och därmed hängde på den lokala travbanan. Båda tjejerna skötte det fingemang.
 
I söndags var tjejerna med i stallet hela dagen. Just stallmiljö tror jag är det är en av de mest ultimata miljöerna för hundar att fostras i, då det kräver mycket självkontroll, lydnad och stadga för att inte bli farligt. Det blir mycket väntan medan jag fixar med hästen och rider och på gården finns allt som är gott och roligt; hästbajs, morötter, kalvar och kaniner. Callfisen är en riktigt duktig stallhund och håller sig gärna i sitt hörn, på avstånd från hästarna. Lillan är ännu inte stallsmart på samma vis, men det kommer, och stadgan sitter som en smäck. För det mesta i alla fall.
 
Igår var vi på besök i en stor hund-, häst- och jaktbutik och även här tog brudarna det med ro. Callfisen går fot genom butiken och sticker ut nosen någon gång då och då för att nosa på ett extra välluktande tuggben och lilla Vilda bebin ligger på rygg med magen i vädret och bryr sig inte om någonting runt omkring henne. Så fina tjejer, blir ju helt rörd.
 
Gulligaste finfisarna solar på stallplanen
 
/Matten
Upp