Tiden tickar på...
...och livet går vidare.
Vi går in i en ny fas i vår vardag nu, då hussen håller på att slussas in i jobb, vilket innebär att vi strukturerar om dagarna för att minimera hundarnas ensamtid. Ironiskt nog verkar detta innebära att hundarn är mindre ensamma och får mer tid tillsammans med oss båda dagtid, eftersom vi nu går i skift istället för att jag ska jobba från tidig morgon till sen kväll.
Året har inletts med en långdragen urinvägsinfektion för Vildhundens del och löp för båda tjejerna. UVIn hoppas vi är helt utläkt nu, efter två antibiotikakurer, och jag hoppas verkligen att det inte blir en följetong i samband med Vildhundens löp.
Lilla Stora V, alltid i full galopp
Vildhunden är i höglöp nu, och Callfisen tycker att syrran är riktigt snygg och raggar helt ogenerat på henne. Även om jag inte har samma typ av känslor för Vilden så kan jag ändå förstå vad C ser i henne. Hon har börjat lägga på sig muskler och ökar stadigt i vikt. Sedan det första veterinärbesöket för ett par veckor sedan har hon ökat nästan ett kilo och vi måste lassa i henne mat för att hon inte ska bli för tunn.
Min älskade, underbara, vuxna och mogna lilla C
Just nu går vi mest koppelpromenader, eftersom båda hundarna är lite väl kärlekskranka, och det har inneburit att vi testat många nya vägar. Riktigt roligt att få lite omväxling, även om hundarna har mycket spring i benen. Men snart är löpen över och snön borta och vi kan börja lägga upp såväl spårträning och apporteringsträning på nytt.
Jag längtar!
/Matten