Svart och jag på WT, kapitel 3.

Ett tredje WT hann vi med denna sommar. Dagen till ära var det riktigt dödsvarmt, sådär som det har varit precis hela sommaren. Jag hade inte några förväntningar eller förhoppningar alls, efter förra starten var jag så nöjd med henne att allt annat bara var en bonus. Hon kunde få nolla alla rutor och ändå vara perfekt.
 
Här står (/ligger) vi vid hundstoppet inför ruta 1 och hunden är hyfsat avslappnad. Tänk att hon skulle bli såhär. Det trodde väl ingen, när vi satt där, 300 meter från träningsplatsen med en ylvande och stressmjällande hund.
 
Nåväl. Dags för en genomgång av rutorna då. Det här var ju några veckor sedan nu, så det är lite ringrostigt... ni får hålla till godo med mina korta anteckningar som jag hafsade ihop efter varje ruta:
 
Ruta 1
Den första rutan bestod av en lång markering över ett fält mot en skog. Dummyn landade i högt gräs. Hon stack preciiis innan jag sagt klart mitt kommando men markerade superfint, Däremot sprang hon förbi vid inlevereringen och tog en kik in i domartältet innan hon lämnade av. Domaren bedömde det inte som en knallning, men sade att det var på gränsen så här hade vi lite tur. Det blev 17 poäng.
 
Ruta 2
Glatt traskade vi vidare till nästa ruta. Det var en ganska kort markering ute på ett fält. Skottet gick, kastet föll och hon satt fint kvar och väntade på mitt kommando. Hon stack sedan ut helt rätt men övermarkerade något och sprang för långt. Jag kunde blåsa tillbaka henne och hon hittade ändå dummien relativt fort. Vid inlevereringen sprang hon i en båge för att visa upp dummyn för skytten. Annars var det fint. För detta belönades hon med 16 poäng.
 
Ruta 3
Det här var en riktigt svår ruta med en markering längs med strandkanten in i ett buskage precis vid vattnet. Vi hälsade på domaren, tog av kopplet och fick ett kort fotgående på cirka 10 meter. Jag fick påminna henne i fotgåendet, för hon hade mer fokus på det kommande skottet och kastet än på att gå vid min sida. När hon väl skulle apportera så övermarkerade hon lite ännu en gång och gick i och badade en kortis men jag behövde inte blåsa tillbaka henne. Fint annars! Här fick hon 14 poäng.
 
Ruta 4
Innan den här rutan bestämde vi oss för att bada lite och det var ett bra beslut. Hon fick massvis av mer energi och om hon hade känts lite loj innan så blev hon sitt vanliga jag nu. Markeringen gick in i en björkskog. C markerade superfint och fick leta lite men var hela tiden i rätt område. Eftersom hon hade slarvat lite i avlämningarna så jobbade jag in henne mer noggrant genom att sära på benen för att få henne att komma in rakt. En tränare som vi tränade för för ett tag sedan sade att man skulle få känslan av att hunden nästan skulle kunna springa in mellan ens ben. Jag sänkte blicken när hon kom och gjorde mig beredd på att ta emot henne. Och hon kom rakt emot mig! Jag hann tänka "scooooore!" innan hon swoooosh sprang rakt igenom mina särade ben! Haha. Både C och jag såg nog lika förvånade ut. Av domaren fick vi kommentaren "jättefint markeringsarbete!". För den här rutan fick hon 12 poäng så jag antar att det var avlämningen som stod för avdraget för allt annat gjorde hon perfekt!
 
Ruta 5
Den sista rutan var den enda rutan vi fick vänta vid. Vi satte oss i skuggan och delade på en knäckemacka och gick ner lite i varv. När det väl var vår tur så kändes hon taggad på rätt sätt. Markeringen gick ner i en slänt mot ett buskage. Hon väntade på mitt kommando, stack rakt ut, gjorde det klockrent, lämnade av perfekt och fick kommentaren ”skitbra”. 20 poäng!
 
Allt som allt resulterade det i en totalpoäng på 79, vilket gav oss en elfteplats av femtioen startande. Jag är supernöjd! Vi håller oss konstant på den övre delen av resultatlistan numera och det känns verkligen som att vi har blivit ett team. Den här säsongen har gått över förväntan!
 
Vi skulle ha startat på ett inofficiellt jaktprov förra helgen, men Callabaliken bestämde sig för att börja löpa. Så där är vi nu, mitt i löpet... och börjar så smått kika på b-prov att anmäla till. Yay - vilken hund jag har!
 
/Matten
 
 
Upp