Kennelträff.

Hallå där mina blåbär! Sessan Callabalikus har varit på kennelträff hos bästa uppfödaren tillika Tränarn. Tyvärr var det bara en kullbror till C som dök upp, men vi fick träffa en hel drös från hennes mammas kull från i våras och det var väldigt roligt. De är väldigt lika allihopa. Det roligaste var att inse att Callabalikens toköra (högerörat har annan ansättning än vänster) definitivt kommer från mamman. Se nedan:
 
Mor och dotter. Tyvärr visade sig inte sessans toköra från sin tokiaste sida just på denna bild.
 
Vi hämtade en dummy (C tog ett varv och visade upp dummien för småskitarna innan hon behagade lämna av den - vilken förebild!) och en duva (som hon skötte kanon). Sedan blev det till att fika, fota och snacka strunt. En mycket trevlig dag!
 
Lillfisen visar småttingarna hur man går fint i koppel.
 
På kvällen åkte vi ut i skogen och hade en fantastisk lugn promenad med lite lätta övningar och mycket vardagslydnad. Sessan har kommit på det här med att man kan göra lite som man vill ibland så nu blir det lite påminnelse av vardagsreglerna här hemma.
 
Vi är en trött och nöjd familj nu. Dags att kura ner sig i sängen med mina finaste två.
 
/Matten
 

Resumé

C på apporteringsträning
 
Jaha, och där mattens semester upphörde så upphörde även den exemplariska uppdateringen på denna blogg. Men tro inte att Callabaliken har legat på latsidan för det! Nedan följer en ypperligt kort beskrivning av veckans höjdpunkter.
 
I tisdags var det träning för Tränarn, som alla andra tisdagar. Hussen har bett att få köra lite hund på sistone så han var också den som rattade Callopsen, och typiskt nog var det dummyhämtning för hela slanten. Att hussen får göra allt som är roligt! C och hussen skötte sig i alla fall förträffligt och fick in alla dummys som kastades med kommentaren "expemplariskt arbete". Tack å bock!
 
I onsdags var vi ett gäng med mattar, husse och jaktlabradorer och tränade vid en sjö. För Callabalikens del innebar det plask i sjön och inhämtning av två dummys (endast för att få henne att simma lite). Hon skötte sig helt ok med tanke på situation och störningar och det var fantastiskt trevligt att hänga med likasinnade.
 
Torsdagen bjöd på skogshäng och höjdpunkten för C var nog när hon hittade ett ruttet bananskal som hon käkade upp. Det kom ut idag i form av långa, bruna trådar. Mums!
 
Och idag då... hussen fick äran att gå ett spår med henne för spårinstruktören. 400 m, 15 h liggtid. Enligt uppgift ska hon ha strulat lite på första vinkeln och snurrat runt på återgången men i övrigt löst uppgiften på ett lysande sätt.
 
Nu vet ni var vi har hållt hus! Stay tuned för nya äventyr!
 
/Matten

Första öppenklassträningen!

Idag var det dags för Callabaliken att avancera ett steg i spårträningen, för snart är det dags för öppen klass! Vi mötte upp spårinstruktören på en av hennes spårmarker där hon tidigt imorse hade förberett tre spår: ett kort, för att bara testa startruta, ett lite längre med startruta och så ett spår på 400 meter med startruta, återgång och oblodade vinklar för att verkligen sätta Callabaliken på prov. Instruktören sade att hon inte brukar göra spåren så svåra för en hund som provar första gången men hon gjorde det till oss för att hon trodde att C skulle fixa det. Och som hon gjorde det.
 
Visst var det varmt som tusan och visst var C stissigare än vanligt. Hon har väl inte fått jobba ordentligt på ett tag och instruktören är en av hennes absoluta favoritmänniskor på jorden, så det gjorde att stressen kanske var lite onödigt hög under träningspasset. Jag valde att inte fokusera så mycket på transporten till och mellan spåret, för då skulle vi varit kvar än. Det får vi ta nu när vi övar ensamma.
 
Men återgången och den oblodade vinkeln direkt efteråt gjorde hon som en dröm och jag var så glad över min lilla flamsmössa. Vi har tre gånger till inbokade innan vi anmäler och instruktören tyckte att vi skulle gå ett ordinarie prov redan nu i september. Hujedamig.
 
Det var en fin avslutning på den här semestern. Imorgon börjar jag jobba igen och det kommer dessvärre  bli mycket mindre tid till hundträning. Men vi kör på så gott vi kan och så länge kvällarna är någorlunda ljusa är det ju faktiskt inget problem.
 
Varm och taggad hund redo för att spåra.
 
/Matten
 
 
 
 
 
 
Upp