Reflektion - hundmänniskor.

Ibland undrar jag vad hundarna gör med oss människor. Jag kikar ofta runt på hundforum och diverse facebookgrupper och tonen i trådarna är så dryg, så hätsk och ja, rent ut sagt elak. Våra älskade hundar som ger oss obegränsad och ovillkorlig kärlek - och så är vi så elaka mot varandra. Märkligt.
 
Detta är en attityd vi borde eftersträva.
 
/Matten
 

Del två.

Så har här varit ett blogguppehåll igen - på grund av semester del två.
 
Denna gång styrde vi mot sköna Gästrikland och spenderade en vecka på en liten ö. För C innebar detta obegränsad tillgång till bad, en hundkompanjon, båtturer, en helt ny flytväst och långa svampturer i skogen. För husse och matte innebar detta dessutom fart och fläkt då både vattenskidor och vattenskoter vädrades. Trevligt sällskap och härlig avkoppling - snart (snart, inte riktigt än) är vi redo att ta emot höstens alla utmaningar.
 
 
En av dagarna kilade vi upp för Kungsberget, ett litet gemytligt berg på 300 meter som hyser skidåkare på vintrarna. Uppför tog vi slalombackarna, vilket dagen efter innebar en ordentlig träningsvärk i rumpan hos matten, men C kilade upp och ner för backarna som hon aldrig gjort annat. Ibland är det orättvist med fyrhjulsdrift.
 
Av någon anledning hade vi inte med kameran på vår tur så håll till godo med mobilbild på bergsklättran.
 
Obegränsad tillgång till bad innebar att vi passade på att träna på två grejer: simteknik och "nej C, vi behöver inte bada klockan halv ett på natten". Det förstnämnda gör framsteg, om än långsamma. Hennes panik-crawl har övergått till samlat-och-kontrollerat-fjärilssim, vilket man ändå får säga vara en förbättring. Upp ur vattnet har hon en väldig fart, vilket är tacksamt, då risken för att hon ska börja fippla med apporten och skaka sig innan avlämning minskar om hon tar med sig lite energi upp. Detta försöker vi betinga genom att kubba upp på stranden när hon vänder, efter tips från Tränarn. Att låta bli vattnet har hon blivit väldigt duktig på. För bara ett par månader sedan blev hon helknäpp bara hon såg vatten och blockerades helt. Detta är i princip helt borta och även om hon tycker det är kul att plaska när tillfälle ges har hon inga problem med att låta det vara. Härligt!
 
C där hon trivs bäst. Men fortfarande helst där man bottnar.
 
 Att hålla till på en ö innebär att man tar båten så fort man ska någonstans. Nu har C visserligen åkt båt i sin ungdom, när hon var dryga 4 månader gammal, men jag hade inga förväntningar att det skulle gå så bra som då. Men lilla Callabaliken lärde sig fort att det här med båt var härliga grejer och snart satt hon längst fram i fören med nosen rakt upp för att fånga upp sjöns alla dofter och öronen fladdrande i vinden. Båtbruden.
 
 
Här puttrar vi fram i stilla mak - inte lika roligt som att åka fort, tycker C.
 
Men vädergudarna menade på att vi inte skulle ägna för mycket tid åt båtar, vattenskidor, vattenskoter och bad, så vi åkte ut i skogen och letade svamp. C hjälpte till och jag skulle nog säga att hon är en fullfjädrad kantarellhund vid detta laget. Hon äter dem dessutom inte (än), hurra!
 
Ett av många svampställen vi hittade i Gästriklands skogar. Det räckte till både svamptoast och kantarellsoppa. 
 
Kort sagt har vi haft en toppenvecka. Det har inte blivit mycket träning utöver motion för Callabalikens del men det tar vi igen nu de närmsta dagarna. Det är härligt med semester!
 
Som kompensation för att 4/6 bilder i detta inlägg var mobilbilder bjuder jag här på en härlig solnedgång vi fotade en av kvällarna.
 
/Matten
 
Upp