Magiska linjetag

 
Igår hade vi en helt magiskt vacker vinterdag här. Även fast snön lyser med sin frånvaro denna vinter, gjorde vädergudarna sitt absolut bästa för att bjuda oss på fina fototillfällen under gårdagens träning. Egentligen hade jag tänkt ha en ordentlig vilodag, och bara ta en kortare skogspromenad och träningspass, men det var så fint ute att min pulsklocka visade nästan 17000 steg vid läggdags. Det var svårt att hålla sig hemma.
 
 
Så, träningspasset då. Jag har märkt att C börjat koppla på näsan i linjetagen, vilket gör att hon ibland kan springa lite på en båge. Därför har vi backat massor i träningen och börjat med superenkla övningar där dummyn alltid finns på samma plats och alltid är synlig. Igår bestämde jag mig för att köra linjetag i olika tappningar och istället för att variera svårighetsgraden genom att köra åt olika håll, eller med dold dummy, så varierade vi andra saker, så som avstånd, störningar och hinder. Och som hon gjorde det, lillfisen! Spikrakt på linjetaget varje gång, oavsett hinder (som stenmuren ovan), eller störande tennisbollar/dummys längs med hela linjen. Var så himla nöjd med henne!
 
Jag nämnde lite kort i förra inlägget att C slutat flumma med dummys. Det har ju hela tiden varit hennes problem, att hon tyckt att det har varit allt för roligt, och inte kunnat kontrollera sig. Förutom att hon förmodligen är äldre och mognare nu (nåja...) så har vi lyckats få bort det genom att ha en boll som hon får flumma med, som jag slänger i väg i slutet av träningspasset (eller efter en särskilt lyckad övning). Det har verkligen visat sig vara nyckeln till framgång för Cs del, och faktum är att bollen slår baconosten med råge vad gäller belöningsvärde.
 
C med roliga flumbollen:
 
 
På kvällen tog vi oss ut i löparspåret och det blev ca 5 kilometer med midjebälte. Efter halva vägen fattade C att hon kunde hjälpa till att dra istället för att bara trava i fotposition, så då gick det undan! Jag är lite småsugen på att införskaffa en kickbike, men med valpköp och andra stora utgifter kanske vi får lugna oss lite med det just nu... kul ändå, att hon verkar tända till i draget!
 
/Matten

Ett nytt intresse

Det nyårsmålet prickade vi av fort. Idag var det dragpremiär för Callabaliken och tjohej, vad roligt det var! Jag kände mig väldigt ofräsch i kroppen så jag slängde upp hussen på ett par plastskidor för 129 kr och off they went! Till en början blev C väldigt störd när det tog stopp i linan, det var ju trögt att komma igång och då vände hon sig om några gånger och bet lite frustrerat i linan som höll henne tillbaka. Men hon förstod fort vad hon skulle göra, mycket fortare än jag trodde. Till en början sprang jag framför och agerade hare, men snart behövdes jag inte längre. Svansen gick som en piska under hela det korta träningspasset och hussens smile sträckte sig från öra till öra. Det här kommer vi definitivt att göra igen.
 
 
Nästa gång hoppas vi på några minusgrader så det inte är lika tungt och så naturligtvis att matten kan få ställa sig på skidorna. Efter min lilla springtur som hare gav min kropp helt upp och numera kan jag bara röra mig väääldigt långsamt utan att få ont, så det var nog ett klokt beslut av mig att avstå. Frustrerande när man blir slav under sin egen fysiska hälsa...
 
Imorgon är det dags för arbetsvecka igen, vilket innebär tråkig kvällsaktivering för Callabaliken. På tisdag är det dock dags för årets första träning hos Tränarn. Hurra, så roligt! Men innan vi tar tag i veckans alla måsten så ska vi kura ihop oss i en liten hög i soffan, äta soppa och bara njuta av lugnet för jobbstormveckan.
 
 
På återseende!
/Matten
Upp