Vildhunden är redan ett proffs.

Kanske tråkigaste videon hittills men det är roligt för mig att titta tillbaka på och se utvecklingen och jämföra med framtida hundar, så ni får stå ut.
 
Igår var vi i skogen och Vildhunden fick sin första riktiga vuxentur, d.v.s. hon gick samma runda som Callfisen. Visserligen tog vi inte den längsta rundan, och vi tog det väldigt lugnt, men ändå. De fick växelvis gå fot medan den andra hade frisignal och V skötte det så fantastiskt bra. Hon gick lugnt vid mitt ben, även när C rusade förbi. Vi har aldrig ens tränat det på detta sätt, och jag har inte ens krävt fotgående av henne tidigare, utan bara att hon ska gå lugnt på vänster sida. Så stolt och glad över mina tjejer.
 
 
/Matten

Jobbhelg i januari vs. en lite mysigare helg i december...

Idag är det en jobbarhelg vilket betyder att jag blir jordens tråkigaste matte. Min underbara och godhjärtade Callabalik förlåter mig dock och sover för det mesta bredvid, med undantag för när hon blir gosig och vill krypa upp i knät eller blir busig och drar av strumporna från mina fötter. Det senare är fruktansvärt, vet ni hur mycket det kittlas att bli labbebiten i fotknölen? 
 
Igår var vi ute och åkte lite mer skidor, vilket C tyckte var kanonkul. Men den videon bjuder jag på om några dagar och istället så får ni kika på en apporteringsvideo som vi klippte ihop en solig och fantastiskt vacker helg i december.
 
 
 
Nu ska jag fortsätta skriva på mitt evighetsarbete med deadline imorgon. Ibland ifrågasätter jag faktiskt mitt yrkesval, andra får i alla fall betalt för övertidsarbete...
 
 
 
Hallåååå, matte, är du klar snart?
 
/Matten

Ett nytt intresse

Det nyårsmålet prickade vi av fort. Idag var det dragpremiär för Callabaliken och tjohej, vad roligt det var! Jag kände mig väldigt ofräsch i kroppen så jag slängde upp hussen på ett par plastskidor för 129 kr och off they went! Till en början blev C väldigt störd när det tog stopp i linan, det var ju trögt att komma igång och då vände hon sig om några gånger och bet lite frustrerat i linan som höll henne tillbaka. Men hon förstod fort vad hon skulle göra, mycket fortare än jag trodde. Till en början sprang jag framför och agerade hare, men snart behövdes jag inte längre. Svansen gick som en piska under hela det korta träningspasset och hussens smile sträckte sig från öra till öra. Det här kommer vi definitivt att göra igen.
 
 
Nästa gång hoppas vi på några minusgrader så det inte är lika tungt och så naturligtvis att matten kan få ställa sig på skidorna. Efter min lilla springtur som hare gav min kropp helt upp och numera kan jag bara röra mig väääldigt långsamt utan att få ont, så det var nog ett klokt beslut av mig att avstå. Frustrerande när man blir slav under sin egen fysiska hälsa...
 
Imorgon är det dags för arbetsvecka igen, vilket innebär tråkig kvällsaktivering för Callabaliken. På tisdag är det dock dags för årets första träning hos Tränarn. Hurra, så roligt! Men innan vi tar tag i veckans alla måsten så ska vi kura ihop oss i en liten hög i soffan, äta soppa och bara njuta av lugnet för jobbstormveckan.
 
 
På återseende!
/Matten
Upp