Vår? Vinter? Vårvinter? WT? Va?

Det är mars! Det är vår! Det är -7 och ett tjockt snötäcke täcker nejden!
 
Jag älskar vintern. Jag älskar snö. Framför allt älskar jag vårvintern. Men årets första WT-starter är förlagda i APRIL. Förstår ni hur snart det är? Förstår ni hur lite vi har tränat under vintern?
 
Äsch. Rent fysiskt är min Callabalik i topptrim. Vi har lagt mycket krut på fysträningen under vintern och hon är riktigt muskulös och snygg. Dessutom är hennes päls i sin allra finaste period nu, så hon ser ut som en liten svart pärla. Jag vill så gärna köra igång henne nu och se var hon ligger i apporteringen. Hon har blivit bättre och bättre för varje löp och jag har stora förhoppningar på henne i år.
 
Älskade lilla Svart, som så ofta tas för en valp:
 
 
/Matten

Tiden tickar på...

 
...och livet går vidare.
 
Vi går in i en ny fas i vår vardag nu, då hussen håller på att slussas in i jobb, vilket innebär att vi strukturerar om dagarna för att minimera hundarnas ensamtid. Ironiskt nog verkar detta innebära att hundarn är mindre ensamma och får mer tid tillsammans med oss båda dagtid, eftersom vi nu går i skift istället för att jag ska jobba från tidig morgon till sen kväll.
 
Året har inletts med en långdragen urinvägsinfektion för Vildhundens del och löp för båda tjejerna. UVIn hoppas vi är helt utläkt nu, efter två antibiotikakurer, och jag hoppas verkligen att det inte blir en följetong i samband med Vildhundens löp.
 
Lilla Stora V, alltid i full galopp
 
Vildhunden är i höglöp nu, och Callfisen tycker att syrran är riktigt snygg och raggar helt ogenerat på henne. Även om jag inte har samma typ av känslor för Vilden så kan jag ändå förstå vad C ser i henne. Hon har börjat lägga på sig muskler och ökar stadigt i vikt. Sedan det första veterinärbesöket för ett par veckor sedan har hon ökat nästan ett kilo och vi måste lassa i henne mat för att hon inte ska bli för tunn.
 
Min älskade, underbara, vuxna och mogna lilla C
 
Just nu går vi mest koppelpromenader, eftersom båda hundarna är lite väl kärlekskranka, och det har inneburit att vi testat många nya vägar. Riktigt roligt att få lite omväxling, även om hundarna har mycket spring i benen. Men snart är löpen över och snön borta och vi kan börja lägga upp såväl spårträning och apporteringsträning på nytt.
 
Jag längtar!
 
/Matten
 
 
 
 
 
 

2018 års mål.

Så har vi skålat in ännu ett år och det är dags att redogöra för 2018 års mål på hundsidan.
 
 
Callfisen
  • Starta flera WT och få åtminstone ett resultat över 75 poäng i nkl. 
    Det här ser jag inte allt som orimligt. Hon är bättre än vad hennes resultatrad visar och jag känner på mig att hon kommer utvecklas ytterligare på det här området i år. Jag har som mål att köra henne då, och vi får väl se hur hon hanterar mina dåliga nerver...
  • Få en etta i nkl, jaktprov.
    Om hon hade varit tyst i passiviteten hade hon redan haft den, så även om det här målet känns långt borta så är jag övertygad om att hon sätter den med lite rutin. På WT:na sover hon mellan rutorna och om vi kan få hennes förväntan att sänkas på samma sätt på jaktproven så har hon det förstapriset som i en liten ask.
  • Få en etta i ökl, viltspår. Haha, vi kör väl på här... ironiskt nog så känns det svårare för henne att klara det här målet än de två andra, men kanske blir jag motbevisad. Hon ska i alla fall få chansen.
  • Nöta in snygga linjetag. Det här är ett aber... på något vis har vi lyckats träna bort hennes förmåga att gå på bra linjetag, så här måste vi backa lite och försöka på nytt. Göra om och rätt. Vid årets slut vill jag ha raka, fina linjetag, och att hon verkligen visar att hon förstått konceptet. Igen.
  • Hålla tyst i passiviteten. Ja... behöver inte förklaras kanske. Förväntan måste sänkas. Men vi har hittat flera nycklar nu och hon mognar mer och mer för varje år. Snart är vi där.
 
 
 
Vildhunden
  • Röntgas... och förhoppningsvis få fria höfter och armbågar.
  • Gå anlagsklass, viltspår. Jag tror att hon är en bättre spårhund än Callfisen eftersom V verkar vara mer eftertänksam och noggrann. Vi ska komma igång med spårandet nu inom kort och hoppas på att vi kan få till ett anlagsprov under våren.
  • Börja vara med på träningar. När vårens träningar kommer igång ska Vildhunden vara med på riktigt. Det blir kul och spännande att se vad hon har för motor där inne. Jag anar ibland att det är en hund av enorm kaliber, så vi får se om jag har rätt...
 
Fler mål än så blir det nog inte i år. Jag hoppas vi får vara friska och krya och ha många härliga stunder i skog och mark tillsammans.
 
/Matten
Upp