Lugn helg.

Förra helgen var jag ensam hemma med tjejerna och det var hur mysigt som helst. Jag spenderar ju inte speciellt mycket tid tillsammans med dem under dagarna i veckorna som det är nu och det kändes verkligen lyxigt att få 100% hundtid i ett par dagar, även om det innebar tidiga mornar och eviga kissrundor med valpen. Det var fantastiskt väder så vi hängde mycket på balkongen och njöt av vårsol och fågelkvitter. Jag ställde ut canvasburen så Vilda bebin kunde få sova där ute, men det var inte V som lade beslag på den kan jag ju säga...
 
Callabaliken nöjd över prinsessbäddningen
 
Vi spanade på kvarterets hundar och på fåglarna som pickade runt i gräset nedanför. Sedan sov vi litegrann, solade lite och bara njöt av lugnet och tystnaden. Eller ja, C tyckte väl det hela var rätt tråkigt och hade nog mest velat springa runt med lite döda fåglar eller något, men ibland måste även Callfisar ta det lite lugnt.
 
 
När de blev jobbiga och började busa med varandra platsade jag dem i varsinn bädd och även lillfisen på 12 veckor har förstått vad "gå och lägg dig" betyder. Det är ett av mina favoritkommandon och någonting jag verkligen vill ha hos en hund. Förmågan att lägga sig och koppla av, komplett passivitet.
 
 
I helgen får vi besök av min mor och hennes ena svarta. Det blir intressant att se vad de tycker om vårt nytillskott.
 
/Matten

Morgonstund har guld i mund.

Arkivbild från apportering i sandtaget. Finaste, älskade, underbara hund.
 
Igår kväll satt jag och bläddrade i "Retrievern som apportör" för lite inspiration till nya apporteringsövningar och idag på morgonen skuttade jag och Callabaliken, glada i hågen, iväg till sandtaget med dummyväskan i högsta hugg.
 
De två första övningarna vi körde var två sökövningar, där den ena gick ut på att hämta dummys utlagda som en solfjäder, och den andra gick ut på att göra skick åt var sida av en stig. Hon gjorde båda övningarna superbra, och jag tycker framför allt om den sista som innebär att hon inte får korsa stigen och gå på det andra sökfältet även om hon får vittring. Det ger en chans att öva styrning lite och hon lyssnade så himla fint.
 
Sedan körde vi lite linjetag. Först en enkel längs med stigen och sedan en åt vardera håll på stigen. Inga problem. Efter det började jag lägga till störningar på linjetagen så att det flög dummysar åt höger och vänster vid inlevereringarna. Inga problem. Det sista vi gjorde var två linjetag och tre markeringar och hon hämtade in dem fläckfritt. Sedan fick hon en dummy i munnen medan vi gick fot tillbaka upp för sandtaget och hon fick ordentligt med beröm och rumpkli och hon tramsade såå lyckligt med dummyn i munnen och öronen så långt tillbakadragna som det går. Callabaliken var en stjärna idag och tillsammans tog vi den långa vägen hem igen, för att till fullo kunna njuta av solen och den begynnande vårvärmen. Vilken fredag!
 
Nu sitter jag på jobbet och väntar på ett lunchmöte, men vad tusan... med den sådan inledning på dagen har man superkrafter resten av dagen!
 
Arkivbild från apportering i sandtaget. Full fart ut!
 
/Matten

Viltspår i vårskogen.

 
 
I lördags kväll var hussen och lade ett spår till C. Kväll, ja, faktum är att han var ute vid 22, med pannlampa i mörkret vid våra vildsvinstäta skogar för hundens skull. Hundägare är sannerligen inte riktigt kloka ibland. Inspirationen till spåret blev ett öppenklasspår med återgång och bloduppehåll (tror jag, jag lade ju inte spåret..) och tanken var att om Callfisen skötte sig så skulle vi ta tag i anmälan till öppenklass. Ungefär 20 timmar senare, i vacker kvällsol, var vi på plats igen för att gå spåret och som väntat skötte hon sig med bravur. Jag tror att hon hoppade över återgången men att det annars var bra (som sagt, jag varken lade spåret eller gick det). Det var en nöjd C som kom tillbaka efter spårslut med bambin i högsta hugg.
 
... och jag höll mitt löfte. Blanketten om provanmälan är inskickad och avgiften betald. Nu väntar vi på att en domare ringer upp -- och tränar kanske lite återgångar medan vi väntar.
 
/Matten
Upp