Inget händer.

Callabaliken har ett ganska tråkigt liv just nu. Dagens höjdpunkt är oftast långpromenaden på kvällen, och inte ens den är speciellt rolig just nu på grund av vissa restriktioner i samband med löpet. Om en vecka är det över och då blir livet lite roligare igen.
 
Idag tog vi oss ut på en skogstur. Det var lite halvkasst väder men matten har köpt sig en ny regnjacka och ett nytt ljusstarkt kameraobjektiv så kasst väder = bra väder. Nu regnade det visserligen inte men vi knäppte foton för glatta livet, och de flesta blev riktigt lyckade. Callabaliken var den givna modellen, som vanligt.
 
 
Imorgon får vi se till att göra någonting vettigt så att Cabrallan får anstränga sig lite mentalt. Hon har blott bomull i huvudet för tillfället och hon skulle nog behöva få jobba lite för att få tankarna på någonting annat än boys boys boys. Ett spår kanske? 
 
/Matten
 

Hormonstorm

Igår kväll gick hela familjen en promenad till stora mataffären en bit bort för att handla. C lägger verkligen ner hela sin själ i det här med att sprida sina dofter nu under löpet och förutom att backa upp för en brant dikeskant och lite ostadigt försöka hålla balansen för att kissa på precis rätt ställe och att sprätta jord för första gången så lyfte hon på benet igår! Visst har jag hört om tikar som gör så men min lilla knas-Callabalik?! Herregud.
 
Jag sade till henne att "det här du, fröken, det kommer att hamna på bloggen!". Hon gav mig en bister blick, men är man en offentlig person så får man tåla att vissa saker inte går att hemlighålla. Och ärligt talat så är prinsessan Löpstjärt-Jordsprätt förmodligen såpass mycket in the mood att hon bara tycker att det är bra att hon får hjälp att sprida informationen om nämnda tillstånd även på internet. Alla vet ju att det är mycket mer effektivt än att lämna punktvisa doftmeddelanden i grannskapet- och vem vet vilken stilig hanhund som läser detta? 
 
Frk. C när hon fortfarande var ung och oskyldig.
 
/Matten

Lyckad träning och kycklingvingar.

Åh, vad det är härligt med hund ibland!

Imorse åkte vi och tränade i Callabalikens alldeles egna skog tillsammans med hunden E, som är en stilig jaktlabbehane, och vidhörande matte M. Trots medlemskap i brukshundsklubben är såväl C som hussen och matten helt obevandrade inom bruksvärlden och det var otroligt roligt att träna ihop med dessa bruksrävar och se hur olika grenar och tankesätt kan ha nytta av varandra.
 
Lilla C skötte sig i princip exemplariskt. Det var ett eller två tillfällen när koncentrationen inte riktigt räckte till men utöver dessa var hon en dröm att jobba med. Men jobba kan hon, det vet vi ju. Det är ju det här med att sitta still, vara passiv och ha tråkigt som är svårt. Att inte gå upp i stress i sällskap av andra hundar. MEN TILL OCH MED DET fixade hon idag! Hon fick ligga och vänta medan vi hjälpte till att träna E och sedan byttes vi av och C låg helt tyst och avslappnad och väntade på sin tur. Jag höll ett halvt öga på henne hela tiden eftersom hon aldrig blivit lämnad på det viset och för att jag anser att det är en ganska stor mental påfrestning, men hon lade till och med ner hakan mot marken några gånger. Vad är det som händer? Var är min kaos-Callabalik?
 
Båda hundar skötte sig jättebra och såväl mattar som husse och hundar var glada och nöjda när de travade tillbaka mot bilarna. C och matte somnade tätt ihop i soffan och på kvällen åkte hela familjen iväg och köpte drive through-mat på Max, ty matten cravade efter chilli cheese tops. Fröken C fick som vanligt smaka på lite kyckling - det är hennes och mattens guilty pleasure - men ärligt talat hade hon förtjänat det idag. Min stjärna.
 
Mattens lillfis ligger och spanar bland ormbunkarna.
 
/Matten
 
Upp