Liten blir stor

 
Nu var det ett par veckor sedan sist, men så blir det så här i slutet av terminen, innan semestern. Jag tjatar fortfarande på att hussen ska skriva ett inlägg om senaste WT-starten och även öppenklasspåret, men han prioriterar envist sina tentor av någon outgrundlig anledning, så kanske efter tentaperioden...
 
Callfisen löper (alldeles för tidigt egentligen) och Vildhunden växer så det knakar. Som ni ser på bilden här ovan är hon snart lika stor som sin syster. Så fort det går!
 
Valpkursen är snart slut och V har varit en stjärna. En så lugn, trygg och fokuserad valp med så mycket will to please har jag aldrig haft förut och kommer nog aldrig att få heller. Det blir kul att sätta igång med apporteringsträningen så småningom, för om hon sköter sig lika bra där kan vi få mycket roligt tillsammans. Men mantrat skynda långsamt ekar hela tiden i huvudet. Vi ska inte stressa, inte skynda, vi har all tid i världen vad gäller att hämta dummys.
 
Det blev ett innehållslöst inlägg idag, enbart för att kika in och hålla bloggen levande nu när tiden inte riktigt räcker till för att sitta vid datorn utanför jobbet. Men det blir bättre snart, jag lovar.
 
/Matten

Valpkurs med ovild Vildhund

 
Egentligen var mitt beslut att gå på valpkurs rätt spontant. Som jag nämnt här några gånger så har jag tänkt att ta det mycket lugnare med denna valp än vad jag gjorde med Callfisen och det inkluderar att se upp med all sorts träning som inte är ren uppfostran. Men eftersom jag jobbar så himla mycket har jag haft lite svårt att bonda med Lillan och då bestämde jag mig för att gå en liten valpkurs för att vi skulle få någonting eget att komma iväg på.
 
Sagt och gjort, vi spontananmälde oss till en valpkurs som av en händelse endast innehåller spetsar. Jag förväntade mig en skällig tillställning, men blev faktiskt positivt överraskad i det avseendet.
 
På kursen gjorde vi typiska bebisövningar som att gå fint vid sidan, inkallningar och kontakt ("titta mig i ögonen så får du godis"). Jag håller väl inte alltid med om allt som sägs på dessa kurser, men jag tror ändå att de fyller sitt syfte: att göra någonting tillsammans med sin hund för att bygga en relation ihop. Vilden, som aldrig fått så mycket godis i hela sitt liv förut, tyckte det var toppen och gjorde sitt allra finaste i samtliga moment. Hon var glad och fokuserad och inte ett dugg stressad. Mellan momenten satt hon tyst och lugn och hon var inte på något sätt uppjagad av situationen. Så himla skön hund!
 
Någon som var raka motsatsen var faktiskt Callfisen. Hon och hussen skulle gå en liten promenad tillsammans men Callabaliken tyckte livet var himla orättvist för att Lillan fick ha roligt med mig och instruktören och MASSA GODIS så hon rymde två gånger från hussens sida för att springa till oss. Tja.... vi identifierade definitivt en lydnadsbrist där i alla fall, så det blev en nyttig "hålla-sig-i-skinnet"-övning för Callfisen, snarare än den mysiga skogspromenaden som hussen tänkt sig.
 
Efter den praktiska delen hade vi lite teori där de pratade om hunden ur ett vargperspektiv och vad det innebär för beteende och fostran. Jag är ju kraftigt allergisk mot att se hundar som vargar och tror inte ett dugg på att vi ska mimera alfahanens beteende i fostran av våra valpar meeeeeen som så ofta i hundvärlden är det bara att sitta på händerna och låta det gå ut igen genom andra örat. Jag tänker uppfostra Vilden som den hund hon är och inte som den varg hon inte är, så bryr jag mig inte om hur andra gör med sina hundar.
 
Sammanfattningsvis var Vildhunden en riktig stjärna som höll sig lugn och trygg även i denna situation. Jag är lite rädd att pressa henne i en situation där hon "går över gränsen" och då rubba den grundtrygghet hon faktiskt besitter, men denna situation faller inom ramarna för vad hon fixar och det känns himla skönt. Och det känns redan som jag kommit närmre min lilla skithund, så mycket positivt kom ur detta beslut!
 
/Matten

Lugn och duktig lill-hund!

Jag har egentligen väldigt mycket att skriva i den här bloggen sedan sist. Vi har varit på valpkursstart med lillVilden, varit på äventyr och provat dogtrail och agilitytunnel med densamme, startat på WT med Callfisen, varit och tränat för bästa Tränarn och i detta nu så är hussen och Callfisen iväg och startar på spårprov.
 
Men WT, träning och spårprov har en sak gemensam: jag var inte där... så det är endast de första två aktiviteterna som jag kan göra rättvisa utan hussens hjälp. Vi får ta en sak i taget.
 
Prova-på-dag med Vildhunden
När Callabaliken startade på WT så passade jag och Vildhunden att åka iväg (tillsammans med min mor och hennes labradorer) på en tillställning där man kunde prova på olika hundsporter med sin hund, mest för miljöträning. Vilden var så ovild det bara går att bli och gick lugnt runt på området och kikade på alla andra hundar. En border terrier på dryga halvåret kom fram och ville hälsa och leka med henne men hon hade noll och inget intresse i någon jäkla terrier och gav henom fingret (tassen?) och gick för att hänga med sitt labbegäng istället.
 
Det finns ju inte mycket man kan göra med en liten bebis men det fanns en dogtrailbana som vi bestämde oss för att ta oss an. Det var en bana med olika läskiga underlag och skramlande saker, och någon liten problemlösningsdel. Första hindret var ett litet hopphinder och där travade Vildhunden glatt mellan hinderstöden utan att märka att det vilade en liten pinne på dem. Sedan var det slalom mellan koner, ett minimalt litet A-hinder typ 30 cm över marken och ett balansbräde som hon skuttade runt på utan att märka att den vippade. Presenningen hon skulle gå över skuttade hon glatt över ("hihihi, det låter askalas när man går här, matte!!")  och så in en liten tunnel med flärpar som hängde ner över utgången ("det finns ju GODIS här inne, matte!!!"). Till slut fick hon välta PET-flaskor och leta godis i en kartong full med tomma PET-flaskor. Alltsammans klarade hon finemang och det fanns inte en tillstymmelse till rädsla eller osäkerhet för saker som skramlade eller konstiga underlag. Duktig!
 
Sedan gick vi och provade en agilitytunnel, och det var ju inte några problem det heller. Summa summarum hade Vildhunden en riktigt rolig dag och jag var så himla imponerad av hennes lugn och självförtoende i situationen. Heja henne!
 
 
Trött hund somnade sedan sött i förarsätet...
 
/Matten
Upp