En härlig lördag.

 
Eftersom lillvovvan har varit kräksjuk och dessutom fått lite fukteksem mellan trampdynorna har hon fått vara hemma och ta det lugnt i några dagar. Det är så tacksamt med retriever, de går inte i taket av att stanna hemma och ta det piano utan de finner sig i det utan större klagomål. Men idag var det ändå dags att packa ryggsäcken och ge sig ut på en ordentlig tur.
 
Jag packade ner kameran och fyra dummies och begav mig bort mot sandtaget. På vägen dit (ca 30 min promenad) lyssnade jag på min favoritpodcast och vid min sida travade min bästa kompis. Den låga höstsolen sken på oss och jag tror vi delade samma frihetskänsla där på vägen.
 
Väl på plats släppte jag henne lös och till slut fick hon också frisignal - hopp och lek! Jag hade förväntat mig att hon skulle sticka i väg i väldig fart till följd av lagrad sjukdags-energi, men hon längde bara på steget och travade lyckligt iväg genom det höga gräset. Vi gick en runda runt sandtaget och genom skogen och när vi kom tillbaka igen var det träningsdags. C kände det på sig tror jag, det är där vi brukar träna, och hon kom glatt upp till min sida som om det var det hon längtat efter hela promenaden.
 
 
 
Jag började med lugna övningar - bära dummy förbi massa andra dummys. Det var inga som helst problem. Sedan fortsatte jag med lite dirigeringsövningar - alla varianter jag kunde komma på. Vid ett tillfälle drog hon upp en halv buske i ivern att få med sig dummyn och den lade sig över ögonen på henne så hon inte såg var hon sprang. Liten ivrig och förvirrad tjej kom tillbaka till mig (eller ja, där hon trodde jag stod i alla fall) med dummy i mun utan att se ett dyft.
 
Jag försökte filma en liten övning vi gjorde men det är svårt att filma och ge tecken samtidigt. Här har jag slängt två markeringar på var sida stigen och hon ska ta rätt handtecken, vilket hon såklart löser galant.
 
 
 
 
Efter träningen tog vi en liten promenad till och såg till att ta lite foton. Hunden sprang och sprang och var så lycklig och jag älskar verkligen att se henne så. Då och då rusar hon mot mig för att sedan få frisignal direkt och bli lika lycklig ännu en gång. Älskade lilla hund.
 
 
 
/Matten

Träning och sjukstuga.

Rast på jobbet och jag sticker in med ett kort inlägg för att hålla bloggen levande.
 
I tisdags var vi iväg på träning hos Tränarn igen. Det var vi och två tollare och dagens fokus var att skicka två hundar samtidigt. Det var för svårt för lill-fisan, så vårt fokus var istället att hämta in en dummy när det fanns två ute. Ett par gånger försökte hon byta och ett litet flumvarv tog hon allt, men det fick hon bittert ångra. Tollardamen som var med blev fly förbannad på den uppstudsiga lilla Callabaliken, slet sig och satte efter henne. C tyckte inte att det var roligt att bli jagad av en sur tollare och sprang upp på läktaren med svansen mellan benen för att ta skydd hos husse. Efter det skärpte hon sig faktiskt.
 
Trots lite kaos på träningen så skötte hon sig riktigt bra. Det var tydligt att hon försökte hålla sig i skinnet men att det inte riktigt gick hela vägen, och det har jag svårt att bli sur över. Hon vet vad som är rätt och fel och försöker göra rätt men vissa dagar finns det så mycket bus i den lilla kroppen att det helt rinner över. Hon gjorde flera fina inlevereringar och nu ska vi öva på att hämta in dummysar trots störning av andra dummysar. Jag har gjort upp en träningsplan och nästa tisdag kommer vi vara proffs.
 
... om hon blir frisk d.v.s. Lill-Fisan har nämligen åkt på någonting. Den lilla stackaren har spytt och spytt och spytt och är allmänt hängig. Hon får äta den mumsiga skonkostmaten (Hills på burk), och har inte spytt sedan igårkväll nu, men hon är ju märkbart påverkad och blir det inte bättre så får vi ta och kontakta veterinär. Fy sjutton, vad det är trist när de mår dåligt. Man önskar ju de kunde prata och berätta exakt vad som är fel. "Jag har ont i magen, matte", eller "jag borde kanske inte ätit den där ruttna fågeln, matte". Håll tummarna för att vår Callabalik snart är på benen igen.
 
Sjukfisen får vila sig i form nu. Foto: hussen.
 
/Matten

Helg med C.

Den här helgen har hussen varit bortrest så fröken C och matten har fått roa sig själv bäst de kunde. Under lördagsförmiddagen tog vi oss till sandtaget där vi först gick en promenad och sedan tränade lite apportering. Vi körde alla övningar som jag kunde komma på och hunden skötte sig klanderfritt. Vid ett tillfälle lade jag en dubbelmarkering från en stig, en åt höger och en åt vänster. Den ena av markeringarna gjorde hon till ett litet sök, på fel sida stigen, varpå jag blåste stoppsignal. Hundjäkeln snurrar runt på en femöring och har fullt fokus på mig. Jag ger dirigering åt vänster och hundjäkeln springer åt vänster. Alltså?! När lärde hon sig det? Dummyn hittades och kom in till mig som den skulle och oj oj oj, vad denna hund kan arbeta.
 
Idag tog vi oss till skogen och bara promenerade, helt utan krav. Det var en lugn och mysig tur och vi träffade inte en kotte i skogen. Vad gör folk på söndagarna om de inte är ute och avnjuter höstskogens fantastiska atmosfär?
 
30 000 steg har vi gått totalt i helgen, varav 20 000 under lördagen. Det känns i fötterna och jag ser nöjd tillbaka på en fantastiskt mysig helg. Ikväll kommer hussen hem och tillvaron blir åter komplett.
 
 
 
/Matten
Upp