callabaliken.blogg.se

Alltså, stjärnan.

 

Igår var vi på första utomhusträningen för Tränarn. Det var en hel del andra hundar där och fokus blev framför allt på att se till att jaktlydnad och stadga sitter även ute. C är ju speciell på det viset att hon fungerar bättre i skogen än inomhus eftersom hon är uppvuxen i skogen och det inte är en big deal för henne, och igår gjorde hon verkligen sitt allra finaste. I början gick vi fot bredvid, före och efter varandra utan koppel. Jag tog sällskap med kullbrorsan (som f. ö. är nybliven WT-vinnare) och vi snirklade fram genom skogen och bytte positioner och allt gick bra.

 

Sedan körde vi en övning där två personer gick en bit bort i skogen (med hundar) och slängde dummys, och de andra var "publik". Det var stadga både för publiken, som satt och tittade när dummys flög, och för de hundar som satt vid kastarnas sida. Sedan gick kastarna själv och hämtade upp dummysarna med sina hundar i ett sitt-stanna kvar. C skötte sig toppen och satt lös (fast jag hade en fot på kopplet) vid min sida både när hon var publik och när hon var kasthund. Det var lite konstigt att gå fot tillbaka upp mot de andra efter att matten hade plockat upp alla dummysar men hon fann sig i det mesta utan tjafs.

 

Till sist fick de hämta några dummysar. Tränarn slängde en enkelmarkering och de fick hämta i turordning och svårigheten låg i att sitta bredvid när någon annan hämtade och att lämna av trots konkurrensen från de andra hundarna. När det var vår tur att hämta dummy så var C så pepp att hon skakade (men hon höll tyst!). Jag nästan andades fram utsignalen för att inte snurra upp henne mer än nödvändigt och hon for i väg som skjuten ur en kanon och när hon plockade upp den höll jag andan. Det är det kritiska momentet för C: när hon får någonting i munnen så kan hon balla ur för hon tycker det är så himla roligt, så antingen tar hon ett ärevarv eller så sansar hon sig. Jag bjöd in henne med kroppsspråket och berömde lågmält när hon kom emot mig för att lugna henne men inte hade jag behövt oroa mig alls. Med dummyn i munnen kom hon som en pil rakt mot mig och lämnade av den rakt i famnen på mig. Tränarn lät både glad och förvånad när hon ropade "BRAAA!" och C fick en liten ostbit för besväret.

 

Där slutade vi sedan. De andra hämtade några dummys till men jag tyckte det räckte gott och väl för C på hennes första utomhusträning. Nästa vecka tar vi nya tag och hoppas på en repris.

 

 

/Matten