callabaliken.blogg.se

Egentligen var mitt beslut att gå på valpkurs rätt spontant. Som jag nämnt här några gånger så har jag tänkt att ta det mycket lugnare med denna valp än vad jag gjorde med Callfisen och det inkluderar att se upp med all sorts träning som inte är ren uppfostran. Men eftersom jag jobbar så himla mycket har jag haft lite svårt att bonda med Lillan och då bestämde jag mig för att gå en liten valpkurs för att vi skulle få någonting eget att komma iväg på.

 

Sagt och gjort, vi spontananmälde oss till en valpkurs som av en händelse endast innehåller spetsar. Jag förväntade mig en skällig tillställning, men blev faktiskt positivt överraskad i det avseendet.

 

På kursen gjorde vi typiska bebisövningar som att gå fint vid sidan, inkallningar och kontakt ("titta mig i ögonen så får du godis"). Jag håller väl inte alltid med om allt som sägs på dessa kurser, men jag tror ändå att de fyller sitt syfte: att göra någonting tillsammans med sin hund för att bygga en relation ihop. Vilden, som aldrig fått så mycket godis i hela sitt liv förut, tyckte det var toppen och gjorde sitt allra finaste i samtliga moment. Hon var glad och fokuserad och inte ett dugg stressad. Mellan momenten satt hon tyst och lugn och hon var inte på något sätt uppjagad av situationen. Så himla skön hund!

 

Någon som var raka motsatsen var faktiskt Callfisen. Hon och hussen skulle gå en liten promenad tillsammans men Callabaliken tyckte livet var himla orättvist för att Lillan fick ha roligt med mig och instruktören och MASSA GODIS så hon rymde två gånger från hussens sida för att springa till oss. Tja.... vi identifierade definitivt en lydnadsbrist där i alla fall, så det blev en nyttig "hålla-sig-i-skinnet"-övning för Callfisen, snarare än den mysiga skogspromenaden som hussen tänkt sig.

 

Efter den praktiska delen hade vi lite teori där de pratade om hunden ur ett vargperspektiv och vad det innebär för beteende och fostran. Jag är ju kraftigt allergisk mot att se hundar som vargar och tror inte ett dugg på att vi ska mimera alfahanens beteende i fostran av våra valpar meeeeeen som så ofta i hundvärlden är det bara att sitta på händerna och låta det gå ut igen genom andra örat. Jag tänker uppfostra Vilden som den hund hon är och inte som den varg hon inte är, så bryr jag mig inte om hur andra gör med sina hundar.

 

Sammanfattningsvis var Vildhunden en riktig stjärna som höll sig lugn och trygg även i denna situation. Jag är lite rädd att pressa henne i en situation där hon "går över gränsen" och då rubba den grundtrygghet hon faktiskt besitter, men denna situation faller inom ramarna för vad hon fixar och det känns himla skönt. Och det känns redan som jag kommit närmre min lilla skithund, så mycket positivt kom ur detta beslut!

/Matten